Saknad...ensamhet...tidstillestånd

Idag är det söndag (visserligen bara drygt 20 min kvar till ny dag men ändå)... kan inte sova,eller jag vill inte lägga mig rättare sagt. Krypa ner i en tom säng...drar mig för det *sucka* Vet ju att jag ändå kommer vakna ett antal gånger.
Min älskade är på sjukhuset å har varit det sen i tisdags...kommer troligtvis vara där hela veckan som kommer oxå...sen vet jag inte. beror väl på hur han svarar på medecinerna han får. Jag hoppas att det går bra, saknar honom så jag dör känns det som.
Man inser verkligen inte hur mycket en person verkligen betyder förrän han/hon inte finns nära...hur stor saknaden kan bli är helt otrolig,nästintill jobbig ibland. Speciellt på kvällarna då man vet att man ska sitta ensam.
Den sista veckan har segat sig fram...många tårar har fallit. Men jag tror att jag och min älskade har kommit närmare varandra,insett att vi betyder så mycket för varandra.   *ÄLSKAR DIG*

Har hunnit grejja hemma en del, rensat ur i huset... tror Ann & Leif va upp å kollade förnstren idag,ska ju sätta dit lister så snart som möjligt...sen e d i stort sett bara d sista med köket kvar att göra. fixa skåpsdörrarna,kakla å måla... å så fixa skafferiet som just nu är en skrubb med massa onödig skit!!!

Ska dra  mej ner till gymmet med imorgon...måste få ordning på det där. Inget har juh funkat på flera månader så man känner att man mår lite smådåligt över det...eller rättare sagt skitdåligt!!!
Har stöd av Peters föräldrar som har lovat at ställa upp om ja behöver hjälp... å d behöver jag juh. Klarar det inte på egen hand... trots att jag försöker intala mig själv det.. Vikten är det jobbigaste som finns,antar att det inte bara  är jag som känner så.
Funderade på om jag inte skulle föra anteckningar här varje dag om hur jag äter och tränar,enbart för att jag ska veta att folk har koll på mig... för då kan jag ju inte fuska för då skulle ja få skämmas för mig själv. När jag väl sätter den sidan till så e jag benhård å ger allt för at lyckas. Men när man mår dåligt så försvinner den biten totalt.

Näe...nu ska jag krypa ner till enamheten å försöka sova nåra timmar!

Saknar dig älskling...du är det bästa som finns i mitt liv...vill leva med dig för alltid. ÄLSKAR DIG/Din Ulrika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0